Det är alltid trevligt att lyssna på en skiva av ett band man inte har någon tidigare relation till, förväntningar existerar inte utan man får ta det för vad det är. Just den situationen är jag i nu när jag har lyssnat igenom ”Get Damned” av Agony Scene och jag måste säga att det är ett trevligt möte.
Det är fullt drag i inledande ”Barnburner” och i tredje låten ”Dances with devils” kan jag knappt sitta still längre, vilken jävla refräng. Agony Scenes musik bygger, som nästan all metal idag, på lika delar At the Gates, In Flames och Machine Head. Det finns dock en viktig skillnad mellan Agony Scene och liknande band som As I Lay Dying och Trivium. De förstör inte sina låtar med vedervärdiga smörrefränger utan de bygger istället sina låtar på knäckande refränger, helt rätt väg att gå om du frågar mig.
Nu är självklart inte allt frid och fröjd, vi har hört denna musiken många gånger förut och det är självklart ingen ny ”Slaughter of the Soul”. Det blir också lite dussinkänsla över låtarna i mitten av plattan och jag kommer på mig själv med att nicka till lite. Agony Scene har dock ett botemedel för det med näst sista låten ”Will to Bleed”, vilken fantastisk låt. Men lyckan varar inte länge för den sista biten ”Old Scratch” är så värdelös att det är tragiskt. Med en refräng där bandet försöker vara stämningsfulla mässar sångaren fram ”Let the angels above me/pour there wrath down upon me” över en tråkig akustisk gitarr. Det blir som sagt lite för mycket Spinal Tap där.
Borsett från dessa små skönhetsfläckar är det dock bara att konstatera att jag ser fram emot nästa möte med detta band. Om de koncentrerar sig mer på de knäckande refrängerna kan det bli hur bra som helst.
Lyssna på: ”Dances with Devils” och ”Will to Bleed”.
Nu har jag surfat runt lite och kollat om jag kunde hitta några sköna recensioner av get damned men fram tills nu har jag bara hittat kassa recensioner där dom jämför Agony scene med killswitch engage. Jag vill bara säga att jag blev väldigt glad över den här recensionen och håller till 100% med. visst har den sina skönhetsfläckar, men å andra sidan har jag nog aldrig hört en perfekt skiva än så länge, fast The agony scenes förra skivor har varit skrämmande nära.
Tja Dennis, visst är skivan grym trots sina små brister.
Killswitch Engage och dylika band är för spretiga för mig, jag uppskattar både brutalitet och mer känslomässiga tongångar men när de blandas på det sättet som Killswitch och ungerfär tusen band till gör blir det mest pannkaka. Med Agony Scene är det för det mesta rätt mycket fullt ställ rakt igenom vilket känns mycket befriande. Måste dock erkänna att jag inte hört deras tidigare utgåvor än men lovar bot och bättring.
Förresten, här är några tips på plattor som faktiskt är perfekta:
At the Gates – Slaughter of the Soul
Entombed – Clandelstine
Hatebreed – Supremacy
Opeth – Blackwater Park
Skitsystem – Stigmata
Machine Head – The Blackening
Slayer – Reign in Blood
Jeff Buckley – Grace