Det här med poltisk tillhörighet är en svår nöt att knäcka i dagens läge. Jag har alltid betraktat mig som vänster (är emot privatisering av vård och skolor exempelvis) men samtidigt känner jag idag sällan igen mig i vad många vänsterpersoner förespråkar. Problemet ligger väl i att jag är liberal (absurt liberal har jag kallats en gång) när det gäller personlig frihet. Så länge man inte skadar någon annan människa så är det anything goes i min bok så att säga. Jag är för legalisering av vissa droger, principiellt för prostitution (äger man sin egen kropp måste man ha rätt att sälja den. Hur legalisering skulle fungera i praktiken vet jag dock inte då industrin är ruttnare än det mesta), emot alla idiotlagar likt hjälmtvång, bältestvång och annat larv (man måste väl få riskera sitt eget liv hur mycket man vill), för köns- och antalsneutrala äktenskap, emot alla integritetskränkande lagar och jag är helt klart för att häva snusförbudet inom EU. Jag är 100% för abort (höj 28-veckorsgränsen vad mig anbelägnar), emot all form av statlig subventionerad indoktrinering (likt svenska kyrkan) och jag tycker att vi gärna skulle kunna avskaffa nationalstater.
Var fan hamnar jag? Höger? Visst att jag håller med Christoffer Fjellner (m) i ett och annat men eftersom hans parti även stoltar med Anna Corozza Bildt som EU-parlamentariker och har Alfons Reinfeldt som partiledare så fungerar ju inte det. Folkpartiet då? De säger sig vara liberala, synd bara att de är mer konservativt militäriska än något annat parti. Och blir jag höger måste jag också leva med KD, ett parti så motbjudande att jag hellre väljer ollonhyvling än komma när. Hjälp? Vad ska jag göra? Har redan missnöjesröstat en gång nu (PP) men vill slippa det igen. Jag vill ha ett komplett parti att rösta på.
Är jag helt ensam eller finns det andra som vill ha bort normatitiv och moralistisk lagstiftning (äktenskapet), införa frihet (cannabis, prostitution) men ändå behålla ett skattetryck som garanterar sjukvård och skola? Någon annan som vill avskaffa gamla pisstraditioner (kungahuset) och istället blicka framåt? Någon som vill införa jämställdhet på allvar – dvs; sluta tjafsa om trumpeter som genussymboler och jobba med att få lönerna jämnare isället – eller kanske t o m jobba emot religiöst förtryck likt omskärelse (som pågår i Sverige)? Vill bara veta, är jag ensam i det här?
Tycker för övrigt FPs gamla slagord socialliberal passar rätt bra in på det jag skriver där uppe.
Intressant. Jag har inte heller riktigt hittat min politiska färg. Jag är anarkistisk och antinationalist i mitt sinne men inte i praktiken. Praktiskt tror jag inte på anarki. Världen är min plats och inte bara ett enskilt land så jag tror inte på gränser. Jag skulle aldrig någonsin dö för mitt land, vare sig Polen eller Sverige. Men i mångt och mycket håller jag med dig på många punkter. Legalisera de lätta drogerna, gör prostitution lagligt. Hela fildelningsdebatten har andra lösningar som jag tror kan få bägge parterna nöjda.
Avskaffa kungahuset.
Jämn lön för bägge könen, it goes both ways like a bisexual. Ingen kvotering.
Jag antar att jag är min egen. Har aldrig haft något behov av att bekänna någon särskild färg utan i mitt tycke ter sig min politiska åskådning logisk.
Har i ärlighetens namn inte heller något behov av att välja sida, jag har mina åsikter och jag trivs bra med dem. Problemet är bara det att så fort det är dags att rösta så måste jag välja mellan rött eller blått (jävla allianser) och det stör ihjäl mig då jag håller med båda sidor ibland men mestadels är emot båda sidor. Så länge KD är med i alliansen har jag dock inget val, hellre en rödgrön sörja av dåliga partiledare och gamla kommunister än Alf Svensson, Tuve Skånberg och allt vad de värdekonservativa mupparna nu heter. Usch, fy och blä.
Intressant det du skriver om anarkist i sinnet. Har aldrig riktigt tänkt på det så men tror att det kan sammanfatta en del av mina åsikter med.
Lite kort om kvotering också. Instämmer i att det inte ska vara någon kvotering, ser dock problemet i att det idag kvoteras in män på höga poster, inofficiellt självklart. Det är liksom konsekvensen av den könsfördelningen vi har. Tror som sagt inte att kvotering är rätt väg att gå men nåt måste nog göras för att sätta igång processen, sitter det 90% män i styrelsen så är det ju inte lustigt att inget händer.
Varför måste du välja mellan blått och rött? Om valet stod mellan att skjuta dig själv i huvudet eller dricka gift, vilket skulle du välja då? Antagligen inget av dem.
Jag röstar inte på något av riksdagspartierna, då jag inte håller med något av dem (skulle aldrig kunna rösta på ett vänsterpati som Moderaterna, till exempel). Så enkelt är det faktiskt. Det finns andra alternativ.
Hade nästan glömt bort det här inlägget=). Men visst har du rätt, finns ingen anledning att välja mellan rött och blått bara för att.
Mina valmöjligheter mellan att skjuta mig och dricka gift var kul. Att skjuta sig i huvudet verkar ju lite för tråkigt (det går ju för snabbt och utgången är ju för uppenbar), dricka gift däremot kan ju få riktigt kul konsekvenser så jag går med det=). (Undrar om gift är blått eller rött bara).
Poängen med inlägget var egentligen att påvisa att den befintliga vänster-höger-skalan inte är så relevant idag, iaf inte för min generation. Vi struntar i etiketten på idéer och väljer de vi tycker om och gör nån slags mischmasch av det. Problemet är bara att politiken idag fortfarande är baserad kring höger-vänster.