Blev visst lite aktivitet här ändå, det kan inte hjälpas. Inte varje dag jag sitter och håller med präster hur som helst.
Men det finns en sak. För hur öppen och liberal jag än är, så värjer jag mig mot det för svenska sammanhang och traditioner nya och inlånade fenomenet att kvinnor ska ledas in av sina fäder och överlämnas till sina män när de gifter sig. En del har fått för sig att det ”ska vara” så i kyrkan, men det är alltså en missuppfattning.
Det här är istället en tradition som finns på andra håll i världen och har sin upprinnelse i en tanke på att mannen nu blir kvinnans förmyndare, istället för fadern. Det finns också ett tankegods här som handlar om att signalera oskuld och att det ska vara första gången man får vara samman, sexuellt.
Eller som en kollega sade: nästa steg är att hänga ut ett blodigt lakan till allmän beskådan efter bröllopsnatten.
Nu är jag visserligen emot hela tankesättet runt äktenskap – 2 personer blir 1 – då jag tycker att man alltid ska identifiera sig som en individ och inte bygga sin identitet runt en annan person (ett synsätt som lyckligtvis sprider sig i samhället). Att få bort den hemska traditionen av överlämning (kvinnan går från att bli pappans ägodel till hennes mans ägodel) är dock ett gott steg på vägen.
Kudos Annika Borg. Finns tydligen lite äkta feminism kvar i samhället, även inom kyrkan.
