SVD har fått sig en egen liten konservativ 80-talist; Johan Wennström. Senast i raden av hans haranger om tradition, normer och dygder är att förfasa sig över halloween, som så fruktansvärt tagit över den ohyggligt tråkiga alla helgona. Personligen är jag inte speciellt upptagen av traditioner – suprise! – utan tycker att de kan stöpas om precis som folk vill. Varför alla ska gå runt och muppa över någon tradition, bara för det alltid varit så, har jag aldrig förstått. Och det där med gemenskap köper jag inte, om gemenskapen kommer till genom att vi dansar runt midsommarstången eller målar påskägg så är det en så ytlig gemenskap att jag gärna slipper den.
Det fanns dock ett litet stycke i hans text jag fann extra knepigt:
Som SvD nyligen har rapporterat (29/10) har det till exempel blivit vanligare att skjuta på begravningar i Sverige. I dag finns det inget annat folk i Europa som nedprioriterar begravningen i lika hög utsträckning som just svenskarna. Lägg därtill begravningsbranschens nya affärsidé: kistdekor. Numera är det exempelvis möjligt att få en rosa kista till den sista vilan. Självförverkligandet vill uppenbarligen inte göra halt ens inför döden.
Det är väl skitbra att folk ruckar på traditionerna även vid begravningar, eller? Jag menar, när jag dör vill jag väl att folk ska komma ihåg mig som den jag var, och helt tydligt är jag ju ingen person som vill ha någon aptrist pellefjönspräst som gäspar gudomligt mumbojumbo. Och om någon annan älskade rosa så skulle jag som anhörig tycka det vara en fin gest att ge denna person en rosa kista. Kan någon snälla förklara varför det skulle vara fel? Kan någon snällt förklara vad som är så oerhört hemskt med självförverkligande?
Med det som utgångspunkt vill jag här göra ett litet personligt ställningstagande om jag nu skulle ramla av pinn – lugn, jag har verkligen inga planer på det.
Alla fungerande organ ska doneras. Om det inte finns någon i behov av organen just då så ska det till forskning – är ju själv död så har ju ingen nytta av dem.
För att spara mina anhöriga pengar bör ni kremera mig så kista och annat trams inte behöver införskaffas.
INGEN präst eller motsvarande från andra religioner får, under några omständigheter, närvara. Detta gäller självklart inte vänner och släkt som är religiösa.
Minnestund får inte infinna sig på religös mark, eventuell gravplats får inte heller den infinna sig på religiös mark – jag är gravt allvarlig med detta.
Absolut inga psalmer eller andra trista låtar får framföras (har aldrig varit på en begravning så vet faktiskt inte vad som brukar spelas) utan det ska spelas musik som JAG uppskattade i livet.
Jag vet att det kan verka lite taktlös att skriva en sån här lista men det är inget ploj. Jag äger rätten till mitt liv, och även rätten till min död. Om det hemska skulle inträffa så vill jag göra det klart hur jag vill ha det. Sen får ni se på det hur ni vill.
Men som sagt, dö har jag verkligen inte tänkt göra. Ska ju snart iväg och leva livet.
Hmm…verkar som jag börjar bli gammal, trött och bekväm.
Efter att ha plågat kroppen med osunt leverne under ett år i Oslo, har jag tagit ett aktivt beslut om att ta det lugnt denna månad i Linköping. Om vi bortser från en helg i Falun så har jag hållt detta löfte. Till i fredags.
Fredagskvällen bjöd på en timmes laserdome (jag kan knappt gå än), bowling och öl. Skitkul. Lördagen bjöd på tjocka släkten innan det än en gång blev dags för fest. Lika kul denna gång.
I egentlig mening var det en ganska lugn helg, ingen bangade ur eller blev dyngrak. Likt förbannad så är jag seg som bara den, trots väl tilltagen sömn. Vad händer med mig? Ska det vara så? Lägg på mina värkande lår så förstår ni min frustration.
Ska detta tillstånd verkligen inträffa innan man fyller 25?
Johan Norberg skriver om FRP (fremskrittspartiet) på sin blogg. Han var på ett lunchseminarie med ledaren Siv Jensen och rapporterar bra därifrån – hans tankar om partiet är nästintill identiska med mina upplevelser från året i Oslo. Naturligt nog pekar han på bristerna i att sammanlikna partiet för mycket med SD (SD bygger på rasistisk, konservativ grundsyn, FRP är från början ett liberalt parti) men hamnar inte i fällan att avskriva partiets främlingsfientlighet som andra deltagare verkar ha gjort.
Med det sagt är jag ändå förvånad och oroad över de positiva och överslätande kommentarer jag läser från någraandradeltagare vid lunchen, som om partiet vore ett liberalt hopp. Det ger nästan känslan att deras motvilja mot partier som Danskt Folkeparti bara handlar om att de inte är ekonomiskt liberala.
Invandringsfrågan är inte vilken fråga som helst, som man kan kompromissa om hur som helst. Det är en central mätare på var man står i synen på öppenhet, mångfald och gränsöverskridanden. Den charmiga och retoriskt skickliga Jensen försökte under mötet få det till att hon egentligen är för fri invandring, men att det inte fungerar med dagens bidragssystem.
Sorry, men jag går inte på den. I så fall kunde ju Frp ha kombinerat en kamp för friare invandring med en annan integrations- och bidragspolitik, eller i alla fall behålla dagens system. Nu kräver de i stället att invandringen ”begrenses kraftig” enligt partiprogrammet, de vill praktiskt taget stänga Norges gränser och skicka asylsökare till läger i Afrika.
FRP är mycket riktigt ett liberalt parti, men också ett främlingsfientligt parti. I Norge finns ett starkt stöd för partiet, precis som ett extremt stort motstånd, och i stort sett allt beror på invandringsfrågan. Det är den frågan som överskuggar allt annat i deras politik, så enkelt är det. Slutpoängen Norberg drar är helt riktigt:
P J Anders Linder har beskrivit Fremskrittspartiet som ”till dels liberalt, till dels populistiskt”. Det är en bra beskrivning, men känns det inte lite som att blanda gift och mat? I en sådan kompromiss är jag rädd att det är liberalismen som förlorar.
In Flames tacktal för grammisen de vann med skivan ”Come Clarity” har blivit en klassiker. En överförfriskad Anders Fridén får för sig att alla ska stå upp – ingen i publiken förstår någonting. TV-historia.
Anders ska nog vara glad för att efterfesten av galan sändes i TV400 (som typ en människa har) för annars hade kanske detta klipp fått större spridning. Så. Stor. Underhållning.
Satt igår och funderade över min årsbästalista, för att inse att jag inte har sån där jättekoll på vad som släppts i år. Eftersom jag åker om dryga veckan och då inte kommer ha så mycket tid till musikupptäckter så inser jag att det är dags att sätta lite fart nu.
Enter Close Up, Sweden Rock plus alla sidor på nätet jag kan hitta. Efter det, leta upp på Spotify.
Däremot fann jag något intressant i Goatwhore från New Orleans – ett band jag inte hört förut. Deras skiva ”Carving out the Eyes of God” är riktigt grym och går för tillfället på repeat. Har även beställt hem Shinings nya och ska äntligen ge det bandet en chans – även om ledaren Niklas Kvarforth verkar vara en komplett idiot.
Göran Skytte – denna stjärna i mediasällskapet – ondgör sig idag över RFSUs sexualundervisning. Framförallt är han sur över det faktum att det informeras om analsex – Skytte brukar ju hålla till på Livets Ord så han är väl mer av en missionärsman, kan man tänka sig. Så här låter det.
Därefter följer praktiska instruktioner. Flickorna får lära sig hur man hanterar clitoris, pojkarna hur man trär på en kondom. Och sedan… trumvirvel… höjdpunkten: så här gör man vid analsex. Noggrann redovisning. Använd glidsalva. Inför pojkar och flickor i 14-15-årsåldern.
Enligt Skytte är ovanstående beskrivning hemsk, våra ungdomar drivs i fördärvet. Enligt normala människor är det dock inte så hemskt. Ungdomar i den åldern har sex, vid 15 års ålder är man enligt lag byxmyndig och analsex ingår i sex idag – Skytte har kanske missat det - således bör den ingå i undervisningen. Är det då inte bra att ungdomar får lära sig om det? Hur man skyddar sig, vilka hjälpmedel som ska användas för att det inte ska göra ont o.s.v. Är det inte därför vi har sexualundervisning?
Inte heller framkommer det av artikeln att undervisning av sex skulle vara felaktigt, bara analsex (även oralsex insinueras som hemskt att lära ut).
Hmm…några slutsatser som kan dras?
Skytte = Livets Ord. Livets Ord = Hata homos. Analsex/Oralsex = Sex för homos. Missionären = Normal, kristen sex mellan man och kvinna. Homos = Hemskt.
Inte så svårt att se igenom den gamla kommunisten ändå.
Hittade ingen mailadress men genom enkel googling fann jag lite information. The Lowlifes har släppt två demos och spelar för närvarande in en fullängdare. Ladda ner gör ni genom denna förnämliga punkblogg.
Har blivit lite dåligt med punk på sistone, skärpning blir det nu då jag tipsar om ett band jag upptäckte för sisådär en kvart sedan; The Lowlifes. Bandet består av Ville (sång), Opoku (gitarr), Ronja (bas) och Jocke (trummor) och härstammar från Stockholm.
Musiken är skön svensk råpunk, så där rivigt skitig som jag vill ha den. Fem låtar finns för lyssning på deras Myspace, min favorit är den sköna smockan Skitsnack!.
Då deras myspace helt saknar information, förutom det jag återgett ovan, ska jag försöka hitta en mailadres och ta reda på om det finns någon skiva tillgänglig för köp.
Johan Norberg skriver om FRP (fremskrittspartiet) på sin 
