8. Slipknot – Vol. 3: (The Subliminal Verses)

vol-3Att Slipknot hör hemma på den här listan kanske för vissa verkar konstigt – inget nu spelande band har väl fått ta så mycket skit för sin image som Slipknot. Men om alla dessa människor skulle få ut sitt huvud ur röven – titta förbi maskerna och de galna upptågen – så är jag ganska övertygad om att de flesta skulle se ett unikt band som genom åren släppt ur sig helt fantastisk musik. Den självbetitlade debuten (gruppen räknar inte med första skivan, mediokra ”Mate, Feed, Kill, Repeat” så varför skulle jag?) är en intressant hybrid av thrashmetal, neometal (av Rage Against the Machine och Korn-snitt), deathmetal och mycket annat och bandet får verkligen till en egen stil. Perfektion uppnås dock inte förrens på uppföljaren ”Iowa”. Neometalen skalas här av och denna sjukt brutala platta är och kommer nog vara självskriven i min Ipod länge framöver. Att jag inte väljer ”Iowa” som representant för niomannabandet utan den betydligt stillsammare och mer dynamiska uppföljaren var inget lätt beslut men reglerna för listan är att ett band bara får förekomma på en placering så det är bara att acceptera.

2004 kom då alltså uppföljaren till den brutala – och framgånsrika – ”Iowa”. Mystiskt betitlade ”Vol 3: (The Subliminal Verses)” möttes av skepsis från många, inklusive mig, men bröt snabbt ner vårat försvar och fick över oss i den exalterade hejarklacken. ”Vol 3” är i mina ögon ett strålande mästerkverk, liksom ”Iowa”, men där föregångaren vann på pur ilska och hat så visar ”Vol 3” upp ett låtsnickeri och hantverk som jag inte tror många ”musikaliska genin” hade klarat av. Där har ni anledningen till varför jag valde som jag gjorde.

”Vol 3” inleds med den ytterst vackra och inbjudande ”Prelude 3.0” för att sedan storma in i rökaren ”The Blister Exists”, en låt som stoltserar med ett trumparti i yttersta världsklass – att Slipknot använder sig av en trummis och två ”slagverkare” gör det hela kraftfullt och helt briljant. Alla låtar är självklart värda en närmare titt men jag väljer att nämna singeln ”Duality” som hotfullt bygger upp ett inferno inom en utan att för den delen vara speciellt brutal, thrashrökaren och sedermera ”Guitar Hero”-hiten ”Before I Forget” och den schizofrena ”The Nameless”. Den mest lysande stjärnan på skivan är dock den tudelade ”Vermillion”. Första delen av låten är en hotfull metallåt som sänder rysningar över min kropp medans del två är en akustisk eftertänksam bit som näratill fått mig till tårar. Så överjävligt jättebäst.

Att Slipknot för alltid kommer vara mer ihågkommet för det visuella är väl ingen högoddsare men jag hoppas att de även kommer bli ihågkomna för det musikaliska. Skriva låtar är något dessa herrar har en osviklig frömåga att göra och ”Vol 3” är deras ”Dark Side of the Moon”. Deras senaste skiva släpptes detta år och är betitlad ”All Hope is Gone” (finns en recension här på bloggen) och även om den inte når upp till samma klass som föregångarna så finns där ändå starka guldkorn att hämta. Men som introduktion så skulle jag rekommendera att börja från debuten och jobba sig framåt. Vill ni dock börja med det bästa först så börja med ”Vermillion”.

Slipknot = Hårdrockens Pink Floyd?

Annonser

One response to “8. Slipknot – Vol. 3: (The Subliminal Verses)

  • Tomasz

    Intressant produktion på skivan och något som fick mig att fastna för den. Den har dock sina svaga stunder även om Duality och Welcome är grymma låtar.

Vad tycker du - bra eller anus? Speak your mind...

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: