Månadsarkiv: januari 2009

3. Khoma – The Second Wave

the-second-waveNu är jag på inget sätt vegan – eller vegitarian för den delen – men att säga att inget gott kom ut av veganrörelsen på 90-talet är sådan idioti att jag tror att även Carola skulle hålla med mig. Visst, mängder med minkar blev utsläppta och dog i naturen då de inte visste hur de skulle överleva i det fria och ett antal Scanbilar flög i luften men det ändrar inte faktum. Sveriges musikliv skulle vara betydligt fattigare om inte detta hade inträffat. Titta bara på Umeå, staden där allt startade. Ut ur denna rörelse kom många, många hardcoreband. Det mest kända Refused (ett av Sveriges bästa band någonsin) splittrades sedermera och gav upphov till framförallt International Noise Conspiracy.

Men något annat grodde också under ytan. Några av gossarna som gillade att skrika på köttföretagen började knarka Neurosis utav bara fan och vips så föddes Cult of Luna 1999. Bandet har släppt ifrån sig några otroliga verk – bäst är förra årets ”Eternal Kingdom” som knep en fjärdeplats på min lista – och har satt ett rejält avtryck på metalvärlden. Under starten av detta sekel började dock Cult of Lunas ledare Johannes Persson (gitarr) sukta efter ett sidoprojekt. Han tog med sig Fredrik Kihlberg (sång, gitarr, piano) från Cult of Luna och anslöt sig med Jan Jämte (sång) och hux flux var Khoma fött. 2004 kom debuten ”Tsuanami” – släppt enbart några månader innan tsunamin – och tog Sverige med storm. Likheter gick självklart att dra med Cult of Luna men det här var mer rockorienterat, mer Radiohead än Neurosis så att säga. Och satan så bra.

Kanterna polerades polerades dock ännu mer till uppföljaren ”The Second Wave” (som innehåller tre låtar som även finns på debuten) som såg dagens ljus 2006. När jag hörde debuten var jag fullkomligt övertygad om att den inte skulle kunna överträffas men ack vad skönt det är att ha fel. ”The Second Wave” är en målning, ett landskap, en resa, en film. Allt på samma gång. Man dras in i Khomas värld och man vill aldrig ut, det är så varmt, så inbjudande, så vackert och även så oroväckande att det är makalöst. Att välja ut speciella spår känns fel på något sätt, jag vill liksom inte urskilja spåren från varanda. Alla spåren är en del av den naturliga helheten som utgör ”The Second Wave” och det är så detta mästerverk ska avnjutas. Skivan är fantastisk när man sitter på tåget och har full volym i lurarna, den är fantastisk när man halvligger i soffan och bara njuter av tongångarna, ja, den är fantastisk var som helst, så länge man ger den det utrymme den förtjänar. Att Jan Jämte sen har en av Sveriges vackraste stämmor gör ju inget sämre – vissa likheter kan skönjas mellan hans röst och Thom Yorkes från nämnda Radiohead.

Ge dig själv tid i present och upplev Khoma. Jag vet att hela texten är pretentiös så det förslår men det kan inte hjälpas. Khoma lockar fram det ur en, hur opretentiös man än är. Så, fram med ett glas rödvin, slå er ner i sofforna, släck alla lampor, tänd några ljus, slappna av och flyt bara in i Khomas värld. Det är ni värda.

Annonser

4. Skitsystem – Stigmata

stigamataFörst ett klargörande: Jag bor i Oslo med 7 killar, jobbar fan hela tiden och har noll fritid vilket dessvärre innebär att jag inte har tid att leta reda på så mycket bra musik. Detta leder således till att jag ber er som läser detta om tips. Vad för nya skivor har släppts nyligen eller ska släppas snart? Skicka in tips, jag har fan abstinens här.

Sådär, över till plats nummer fyra på denna ärosamma lista. En plats som ockuperats av kriminellt förbisedda Skitsystem (jag vet att de inte är förbisedda inom sin genre men det skiter jag i, deras låtar borde vara så pass välkända att min mormor skulle nynna på de). Att gruppen även gick i graven – eller tog ”uppehåll på obestämd tid” som det så vackert heter – 2007 är också det kriminellt i paritet med likplundring.

Skitsystem bildades 1994 av At the Gates- medlemmarna Adrian Erlandsson (trummor) och Tompa Lindberg (sång) tillsammans med Fredrik Wallenberg. 1995 släpptes första livstecknet i form av 7″-singeln ”Profithysteri” och med tiden släpptes även två album (”Grå Värld/Svarta Tankar” och ”Enkel Resa till Rännstenen”) tillsammans med ett antal singlar och splitar. Adrian hoppade dock av bandet 1998 för att satsa på nystartade ”The Haunted” och Tompa hoppade även han av, dock efter 2001 års ”Enkel Resa till Rännstenen”. Medlemmarna på 2006-års svanesång ”Stigmata” stavas då Fredrik Wallenberg (gitarr och sång), Alex Höglind (bas och sång), Karl Persson (trummor) och Mikael Kjellman (gitarr). Å jävlar i fan i helvetet vilket röj det fanns i denna uppsättning.

Den som letar efter dynamik och nyanser i musik ska hålla sig så långt ifrån detta gäng de bara kan, detta är nämligen fullt ställ rakt igenom och någon andpaus kan ni bara drömma om. Från inledande ”Apokalyspsens Svarta Änglar” till avslutande ”Lepra” så delar bandet ut så många pungsparkar att hela Europas manliga befolkning skulle bli impotent på en kvart. Helt jävla fucking underbart. Samhällskritiken är hela tiden där, och den är mycket mer subtil än vad man kan tro om man verkligen lyssnar.  ”Solidaritetens Sista Utpost”, ”Hat Klass och Rang” och framförallt skrämmande ”Blodskam” är så lysande textsmässigt att jag vill ta till lipen.

Skitsystem är – precis som namnet tillstår – ett kängband, men de flörtar även med metal (det har visserligen alltid varit så men det blir aldrig lika tydligt som på ”Stigmata”). Grunden är hela tiden D-takt men all form av brutal och extrem musik verkar ha fått ta rum här. Som grädde på moset kan jag säga att skivan knappar in på 33 minuter. 12 låtar på 33 minuter!! Så ska det gå till alla ni därute som älskar att skriva skivor långa nog att ackompanjera en tågfärd på transsibiriska järnvägen. Vill även avslutningsvis vända mig till grabbarna (gudarna) i Skitsystem och säga att trots att det sägs att man ska sluta på topp så är det bara en elak myt. KOM TILLBAKA FÖR I HELVETE!!!!KOM TILLBAKA!!!!!!!!!!!