Topp 10, Metallica: 10. The Unforgiven (Metallica, 1991)

Det har kliat sanslöst i fingrarna för att få sammanställa en ny lista. Idéerna har avlöst varandra i huvudet – en del förkastats lika snabbt som de kom upp, andra stannat kvar i minnet under längre tid. Valet föll ändå på denna otroligt osexiga lista då 1) trots det förutsgbara i denna lista så är den ytterst berättigad när man betänker låtskatten, 2) de enda som ger sig på något sånt här brukar vara lördagsvikarier på aftonbladet och således göra en lista identisk med de största hitsen, 3) jag har velat fastställa denna lista sedan jag var 13 år. Så, om någon ändå har någon invändning så är ni välkomna och skriva det i en kommentar här, kom dock ihåg att jag är enhällig diktator på bloggen. Fuck it, here it goes.

Topp 10, Metallica: Placering 10. The Unforgiven.

black-albumVisst, låten är en hit. Alla och hans morsa kan sjunga med i den, likt förbannat förtjänar den en plats här på listan. Denna mäktigt kraftfulla hymn är en koloss som kan lyfta berg. Jag kommer aldrig glömma första gången jag hörde den smekande vackra inledningen övergå i den kraftfulla versen, jag golvades totalt. När James ryter till med ”New blood joins this earth”, ja då är fan inte ett öga torrt. Men det viktiga är ändå att komma ihåg att denna låt tillhör Kirk Hammet. Få låtar i Metallicas katalog använder så effektivt denna otroliga gitarrvirtous.  Solot som levereras här kan vara en av de starkaste anledningarna till att jag plockade upp en gitarr till att börja med. Det är absolut inte fråga om Kirks mest tekniska solo, inte heller hans snabbaste. Men känslan, känslan, är överväldigande. Lägg därtill Kirks småfills under i stort sett hela låten och du har ett testamente över en av vår idag största gitarrhjältar. Mäktigt, o så mäktigt.

The Unforgiven – tydligen handlar den om missbruk men texten går att tolka lite som man vill – anser jag vara en aningen missförstådd pärla i Metallicas arkiv. Trots att alla känner till den så verkar få inse vilken magnifik komposition det handlar om. Låtsnickeriet är här på topp och kommer man över någon av alla de akustiska versioner som gjorts av den inser man snabbt att det här inte handlar om coola hårdrocksriff utan om helheten. One är visserligen en koloss till låt men jag väljer Unforgiven varje dag i veckan. Utan att tveka. Vackert, hotfult och fullkomligt underbart.

Värt att notera är att Unforgiven genom åren fått två värdiga uppföljare (The Unforgiven II och The Unforgiven III), ingen av de håller dock samma klass som originalet.

PS. Har funderat lite hur jag ska göra med filerna här när det handlar om Metallica. De är ju notoriska girigburkar så vågar inte hafsa med mp3:or hur som helst, samtidigt saknas Metallica på Spotify (förvånande va?) så det är ju kört. Har dock hört att de har öppnat en youtubekanal så vågar mig därför länka därifrån. Nedan The Unforgiven i San Diego, 92.

Annonser

5 responses to “Topp 10, Metallica: 10. The Unforgiven (Metallica, 1991)

  • Tomasz

    Mycket bra låt men jag är den som sällar mig till skaran av människor som tycker att uppföljarna bara förstört helhetsintrycket. Varför skulle det göras uppföljare? Tvåan är ok, känns krystad men kan väl vara existensberättigad. Trean har inget gemensamt med de andra, varken musikaliskt eller textmässigt. Är det inte lite att sälja sig att göra tre delar förresten?

  • JonteRoyal

    Förstår visserligen din poäng – har tänkt det samma flera gånger – men varför skulle Metallica göra uppföljarna om de verkligen inte ville. De får uppmärksamhet ändå, de behöver liksom inte ”sälja” sig på det sättet.
    Sen håller jag faktiskt tvåan riktigt högt (tillsammans med ”Fuel” det enda riktigt bra på ”Reload”) och även trean har växt hos mig ordentligt (håller med om att den inte har så mycket gemensant musikaliskt dock).

  • Fredrik

    Roligt att du skriver att låten fått två VÄRDIGA efterföljare, varav ingen hållersamma klass som originalet… 😉

    …men nu är jag så klart en ordmärkare och retsticka.

    Tycker faktiskt att Reload är en swmula underskattad – den är hur som helst klart bättre än Load.

    Även Attitude, The Memory Remains, Devil’s Dance och (möjligen även) Where The Wild Things Are tycker jag är bra spår från den plattan, trots att jag generellt föredrar Metallica pre-black album…

  • Tomasz

    Kan inte påstå att Reload är någon bra skiva i mitt tycke. Däremot tycker jag Load är gravt underskattad. Jag gillar den bluesiga tunga känslan och den känns som en logisk uppföljare på The Black Album. Load var även skivan som jag kom in i Metallica genom så den har ju lite av ett nostalgiskt värde.

  • jonteroyal

    Ja du är allt en ordmärkare Fredrik=). Där fick du mig iaf, det var ett dåligt ordval.

    Tycker personligen varken Load eller Reload är bra. På Load är det i princip bara Until it Sleeps som håller hög klass och på Reload Fuel och Unforgiven II. När jag lyssnar på Reload och inser att Low Mans Lyric är en av de bättre låtarna, ja då står fan inte allt rätt till.

Vad tycker du - bra eller anus? Speak your mind...

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: