Topp 10, Metallica: 02. Disposable Heroes (Master of Puppets, 1986)

Efter att ha listat två av Metallicas kändaste kompositioner nu senast så är det väl på sin plats att rikta fokus mot en bortglömd pärla i dess katalog. ”Master of Puppets” – av de flesta betraktad som Metallicas mästerverk, även om jag håller ”…And Justice for All” aningen högre – är en skiva så späckad med guldkorn att man bara kan kapitulera. Battery, Orion, Welcome Home och självklart titelspåret är alla fullfjädrat Master of Puppetsbriljanta spår, vilket ni självklar redant vet. Inbäddat mellan redan nämnda Welcome Home och Leper Messiah (även det ett toppenspår) ligger dock skivans bästa, och Metallicas mest underskattade, låt; Disposable Heroes. En nästan åtta minuter lång fest som helt mosar ens motstånd med en mästerlig blandning av fart och tyngd. Lyssnaren bjuds på tempoväxlingar och taktbyten om vartannat, vilket visserligen var helt naturligt för Metallica under denna period, likväl finns där alltid den närvarande röda tråden som på snyggt sätt väver samman låten till en naturlig enhet. Hetfield sjunger såklart fantastiskt, Ulrichs trumspel är som alltid trevande stelt (men vad vore Metallica utan det signumet) och tillsammans med den briljanta Cliff Burton vävs rytmpartiet fint samman med Hetfields rytmgitarr, för att så lägga en solid grund för Hammet att leka på. Vilket han gör. Länge. Och bra. Förvisso inte hans mest innovativa solo någonsin men ack så bra det är. Snyggt, o så snyggt.

En sak som absolut inte får falla i glömska vad gäller detta spår är texten (blivit mycket snack om texter här på listan under senare tid märker jag), en stor del av behållningen är för mig nämligen direkt förknippad med texten. Hetfield är här i sitt esse då han på ett mäktigt sätt beskriver krig ur synvinkeln av en soldat som känner sig sviken av de personer han försvarar och kämpar för. Det är en realistisk, oramtiserad och hemsk verklighet som visas upp, så långt ifrån Sabatons och Manowars krigsglorifierande man kan komma. Texten i bryggan säger egentligen allting; ”Soldier boy, made of clay/Now an empty shell/Twenty one, only son/but he served us well/Bred to kill, not to care/Do just as we say/Finished here, Greeting Death/He’s yours to take away”. Inget förskönade av krigets helvete, lite som en musikalisk motsvarighet till ”Plutonen”.

Slänger upp två videos här, en från 85′ och en från i år, så att ni får en bild av hur mycket bättre Metallica var förr. (Fast mest är det för att jag inte ska ha för mycket ångest över att missat dem).

Annonser

2 responses to “Topp 10, Metallica: 02. Disposable Heroes (Master of Puppets, 1986)

  • Metallbibliotekarien

    Ja! Är också helt såld på denna låten – så pass att jag faktiskt köpte en livebootleg enbart för att den låten var med. Vad jag vet brukar Metallica inte spela den speciellt ofta, men den skulle verkligen inte fara illa av att luftas lite mer, exempelvis istället för ”Nothing else matters” eller ”Seek & Destroy” som ju bara har blivit så urvattnade.

  • jonteroyal

    Det är rätt konstigt att denna låt fallit i sån glömska. Kom ihåg när jag såg dom på Ullevi 04′. Hetfield säger nåt i stil med att ”now we’re gonna play one of our less famous songs from the album Master of Puppets”. Jag var lyrisk, jag skulle äntligen få höra Disposable Heroes, trodde jag. Istället blev det Leper Messiah, som var skitbra, men ändå så kände jag besvikelsen.

Vad tycker du - bra eller anus? Speak your mind...

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: