00-talet in musica: Plats 15: People=Shit

Slipknot är väl ett band som inte behöver någon närmare introduktion. De 9 maskerade galningarna tog musikvärlden på sängen när de spottade ut det självbetitlade verket 1999 – en skiva som bestod både av den moderna ”neo”-metalen samt gammal thrash och death. En visserligen osannolik framgångssaga men ändå, inte är det väl så konstigt att tonåringar hela världen över blev lyriska över amerikanernas musik och image.

Vad som ibland glöms bort när fenomenet Slipknot diskuteras är musiken. För även om det är lätt att se bandet som medvetna PR-konsulter, där allt krut läggs på att lägga fram sin produkt på ett så smidigt och effektivt sätt som möjligt, så är det att förenkla bilden dramatiskt. Visst är Slipknot briljanta på att marknadsföra sig men återväxten av fans och den position de idag fått inom musikvärlden hade inte varit möjlig ifall deras produkt bara varit ett elegant luftslott.

Självbetitlade debuten – ”Mate.Feed.Kill.Repeat” släpptes visserligen 1996 men bandet räknar inte med den given själva – är en något splittrad historia, thrash/death metal samsas med Korn-inspirerade partier och även lite machohardcore á Hatebreed blandas in i mixen. Ingen fullträff men inte heller någon dålig skiva. (Sic), Eyeless och de två singelspåren Spit It Out och Wait And Bleed är riktigt bra låtar och visar att bandet hade mycket att ge. Även Only One fungerar förvånadsvärt bra med sina passningar till Rage Against The Machine.

2001 var det då dags för en uppföljare till den framgångsrika debuten. Stämningen i bandet var fruktansvärd – 9 maskerade rednecks som helst av allt bara ville ha ihjäl varandra. Ändå, eller kanske på grund av, lyckades de klämma ur sig den furiösa ”Iowa”. Influenserna från Korn och andra moderna metalband var som bortblåsta och Slipknot visade att de inte skulle ta en enkel väg utan valde istället att mosa sönder allt motstånd. Everything Ends är nästan parodiskt förbannad, The Heretic Anthem har en lika effektiv som krossande refräng och singeln Left Behind visar med sitt onda inledningsriff exakt var skåpet ska stå.

”Iowa”s mest säljande argument är dock inledningsspåret, People=Shit. Starten med grind golvar alla i närheten, Corey Taylor lägger därefter ifrån sig ett avgrundsvrål bortom denna värld och man sitter som klistrad. När Corey sedan skriker ”Here we go again, motherfuckers” och mainriffet startar så är kapitulationen helt total. Visst är det nästan larvigt pubertalt men ack så effektfullt. När refrängen sedan skanderar ”People=Shit” är det bara inse hur rätt bandet har. Som sagt, pubertalt i kvadrat men ändå känns det verkligt, äkta och realistiskt. Jag menar, slå på nyheterna och försök sedan påstå att Slipknot har fel. En låt hårdare och farligare än granit. En låt som förfört ungdomar i snart 10 års tid. En låt som tydligare än någon annan representerar 00-talets extrema metal.

Efter ”Iowa” släppte Slipknot ”Vol. 3” – som skiva betraktat ännu bättre än ”Iowa” – 2004 som var en helt annan historia. Dynamisk, melodisk och nertonad. Slipknot bevisade tydligt att de var exceptionella låtskrivare här. 2008 kom sedan sista livstecknet, ”All Hope Is Gone”, vilket är en ganska splittrad historia även om några riktigt fina spår står att finna.

Det senaste från Slipknotlägret är tyvärr en verklig sorglig nyhet. Basisten Paul Gray – en av låtskrivarna till People=Shit – avled för ett antal veckor sedan. Slipknot höll en presskonferens efter det tragiska beskedet och det är ett klipp som verkligen är smärtsamt att se. Vad som kommer hända med bandet är ännu oklart.

People=Shit på Spotify finner ni här.

Annonser

Vad tycker du - bra eller anus? Speak your mind...

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: