00-talet in musica: Plats 11: The Botten Is Nådd

The Botten Is Nådd – från skivan med samma namn – av Timbuktu släpptes redan 2003 men det var inte förens 2005 som jag började digga denna dänga på allvar. Alla kommer säkert ihåg denna låt, den spelades ÖVERALLT under säkerligen ett, kanske två, års tid. Vid den tidpunkten tyckte jag dock – som den, vid tiden, rabiata hiphopmotståndaren jag var – att låten var komplett skräp.

2005 var jag sedan på en klassresa i Bulgarien veckan innan studenten och The Botten Is Nådd gick, vad jag kommer ihåg, på repeat resan igenom – vilket självklart inte var mitt val. När jag sedan väl var hemma i Sverige och firat studenten med ännu lite mer alkohol så vaknar jag upp dagen efter, sätter på tv:n och får höra låten än en gång. Först då, denna bakfullaste av alla bakfylledagar, lyssnar jag på texten och förstår exakt vad Timbuktu talar om. Just då, och alla bakfylledagar efteråt, var låten helt och hållet tillägnad mig.

Jag vakna med huvudvärk och sten i mitt bröst/Jag vet ingen tröst, jag måste sluta be till min törst/För det som kändes jobbigt känns nu dubbelt så svårt/Och hur illa betedde jag mig på klubben igår?/Jag var vidrig mot vänner, vad sa jag till tjejen?/Bråka med vakten om galnaste grejen/Ligger kvar i sängen, hoppas känslan ebbar/tills rummet krymper och jag trängs med väggar

Hon e 5 i 11, telefonen den ringer, försöker återfå minnet,/Vill här ifrån, och försvinner/ut i en bakfylla blandad med ångest/jag säger samma sak för 6002:e gången/Jag ska aldrig mer göra så jag känner såhär/Det kvittar vilken fest de är och hur många jag känner där/Jag svär om jag bara kan klara idag/så ska jag ta mig i kragen och vara så glad

För the botten is nådd/Hur långt kan man gå?/Hur lågt kan man sjunka?/Hur kasst kan man må?/Kändes förjävligt innan men det börjar bli lite bättre nu min vän/Om jag tappar fästet och trillar ner ska jag klättra upp igen

Det är sagt många gånger att musik är subjektivt och ingen gång blir det för mig så uppenbart som vid just The Botten Is Nådd. Även om jag anser att Timbuktu slängt ihop ett antal hyggliga låtar till så är det ändå inget jag någonsin skulle återkomma till, just av det skälet att detta inte är min typ av musik. The Botten Is Nådd skiljer sig absolut inte avsevärt från hans övriga låtskatt och enda anledningen till att jag är så fäst vid låten är att den nådde mig vid exakt rätt tidpunkt. Just då var låten skriven till mig, om mig.

Timbuktu, eller Jason Michael Bosak Diakité som han egentligen heter, föddes 1975 i Lund. Hans första singel, ”Lifestress”, släpptes 1996 och första albumet, ”Kontrakultur”, gavs ut 2000. Störst framfångar röntes med nämnda albumet ”The Botten Is Nådd” och efterföljande ”Ingen Vill Till Himmelen, Men Ingen Vill Dö” som släpptes 2005. Sedan dess har han varit en framstående artist i Sverige och han har även medverkat i diverse tv-soffor och debatter. Han är även medlem i socialdemokraterna. (Jag är fullt medveten att detta stycke är att betrakta som en trvial faktaruta, det beror på att jag är dåligt insatt i Timbuktu och har snott allt av värde här från wikipedia).

Gillar ni hiphop är chansen ruggigt stor att ni, om ni mot förmodan inte redan stiftat bekantskap med honom, kommer älska Timbuktu. Är ni som mig aningen avigt inställda mot hiphop så kan ni ändå få behållning av skåningens musikaliska eskapader. Dra på The Botten Is Nådd vid nästa bakfylla så kommer ni förstå precis vad jag menar.

The Botten Is Nådd på Spotify.

Annonser

Vad tycker du - bra eller anus? Speak your mind...

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: